Ja, jag är en dålig mamma.
Jag gör allt tvärtemot mot vad man ska göra som nybliven mamma. Jag klagar på att Liam aldrig sover och att Henke jobbar mest hela tiden. Mina facebook statusar är fulla med negativa tankar flera gånger om dagen. Klart jag vet vad fan det var jag gav mig in på från början och jag ångrar inte honom överhuvudtaget. Det är väl klart som tusan att hans leende sopar bort alla onda tankar och att han är hela min värld. Men jag håller med. Jag är en skitdålig mamma och jag borde inte få ha barn om jag inte kan glädjas åt honom. Ja Liam skriker mycket och det tar på krafterna. Det tillsammans med dålig sömn gör att jag klagar och är en jävla bitterfitta mest hela tiden.
Och inte gör det saken bättre heller att jag inte har någon annan mamma att utbyta tankar me. För jag känner ingen jämnårig som har barn i Liams ålder... Jo två stycken kanske, men inga jag snackar med så ofta.. Det är kanske det jag hade behövt. En annan mamma att snacka skit me, umgås me och bara utbyta tankar me..
Men jag håller me, jag är en dålig mamma, om jag nu ens kan kalla mig själv de. Liam behöver inte mina tårar, men vad annat kan jag ge honom för tillfället?
Och inte gör det saken bättre heller att jag inte har någon annan mamma att utbyta tankar me. För jag känner ingen jämnårig som har barn i Liams ålder... Jo två stycken kanske, men inga jag snackar med så ofta.. Det är kanske det jag hade behövt. En annan mamma att snacka skit me, umgås me och bara utbyta tankar me..
Men jag håller me, jag är en dålig mamma, om jag nu ens kan kalla mig själv de. Liam behöver inte mina tårar, men vad annat kan jag ge honom för tillfället?
