Välkomna tillbaka.
Vad kul att så många av mina gamla läsare hittat tillbaka nu efter mina månader borta från bloggen. Välkomna finaste ♥
Känner själv att det var dags att ta tag i det igen och nu när Liam är äldre och leker mycket själv får man tid att sitta ner och andas litegrann emellanåt. Han är världens finaste prins han den där Nils Liam Alwin. Min prins. Overkligt att han är min, att jag burit på honom i 9 månader ganska exakt, att det var just han som gömde sig i min mage, den där torsdagen den 9 dec 2010.
Över ett år har gått. Känns inte riktigt som jag hunnit med. Tänk vad mycket som hänt. Från att bara ha legat där och bara gjort ifrån sig lite läten då och då, till att sitta själv, stå, gå med gåvagn, gå utan stöd, gå med skor, äta riktig mat inte bara tutte och ersättning. Han pratar, pekar på vart saker är någonstans, kryper upp i famnen och visar hur mycket han älskar oss. Han utvecklas, hela tiden. Varje dag gör han något nytt.
Och jag blir stolt, SÅ HIMLA STOLT!
Kärleken till dig min fina stora lilla pojk går inte att beskriva med ord. Men jag älskar dig. Idag, imorgon och föralltid. Ända sen du föddes lever jag med hjärtat utanför kroppen, i rädsla av att det nån gång ska hända dig nånting. Hemska tanke.
Djupare än såhär blir jag inte idag bloggisar för nu hoppar trötta mamman ner i säng.
Godnattkramar på er finaste ♥
